Folktradition i försvinnande?
Svamp- och bärplockning i Kajanaland

I Kajanaland är närheten till naturen en mycket vardaglig upplevelse. De flesta som bor här är vana vid att vara ute i naturen och plocka bär och svamp, jaga, fiska eller motionera. Bär- och svampplockning är särskilt populärt bland medelålders och äldre personer.

Pirjo Määttä (f. 1953) i Kajana är verksamhetsledare för marthaföreningen Kainuun Martat ry och deltar bland annat i organisationens svamprådgivning. Hon plockar gärna bär och svamp och tycker också annars om att vara ute i naturen, i synnerhet att åka skidor.

”Varför det är så trevligt att vara ute i naturen, plocka bär och svamp, åka skidor, vandra … det är ju så väldigt lätt att vara i naturen när den, skogen, inte kräver nånting. Det ger ju kraft.”

 

Redan som barn fick Pirjo vara med i bär- och svampskogen. Också med tanke på hennes eget arbete är bär- och svampplockning en naturlig hobby. Hon plockar bara vissa sorters svamp: riskor till inläggningar och svampsallad, soppar, kremlor, tofsskivlingar och kantareller till sallader, såser, pizza och wokrätter. Bordskniv, plastpåsar och korg är de redskap hon använder.

”En vanlig bordskniv som jag putsar bort allt skräp med redan i skogen, så att jag bara bär hem ren och färdigt rensad svamp som är fri från mask. Sedan behöver jag inte göra något mer åt svampen där hemma utan kan börja lägga in den direkt. Tvärtemot alla regler har jag flera plastpåsar med mig som jag plockar svampen i, eftersom det sedan går bra att tillsluta påsarna. Då kommer det inte in mer skräp i påsen när man väl har rensat svampen. En korg är väldigt bra att ha när man plockar svamp som behöver identifieras. Särskilt när jag plockar svampar för svamputställningar i samband med jobbet, då plockar jag dem förstås i en korg.”

Pirjo saltar in svampen eller fryser den i kokspadet. I framtiden har Pirjo tänkt börja torka svampar med tunt svampkött, till exempel trattkantareller, och blanda krossad svamp i allt fler maträtter. Å andra sidan tycker Pirjo att man inte ska låta konserveringen bli ett stressmoment: man kan lika bra äta svamp som säsongmat, det ska inte kännas som ett tvång att proppa frysen full.

Bär plockar Pirjo för hand eller med bärplockare.

”Till blåbär och lingon använder jag plockare, annars plockar jag för hand. Först och främst är jag inte så förtjust i bärplockare, det är på något vis en skönare känsla att plocka bär för hand. Och när man tänker på att det tar längre tid att plocka för hand, så har man nog igen det sen när bären ska rensas, eftersom handplockade bär är betydligt lättare att rensa än om man använt bärplockare.”

Passionen för att plocka bär och svamp kommer redan från föräldrarna – Pirjo tror att hennes föräldrar plockade hundratals liter bär varje år.

”Ett barndomsminne är särskilt tydligt, när mamma så gärna ville ut och plocka bär och vi hade en bondgård, så måste hon alltid först sköta om korna och laga mat på morgnarna, så hon tyckte att hon kom iväg till skogen alltför sent. Därför skickade hon iväg oss tre barn, mina två bröder och mig, hon gav oss en hink och sa att ’iväg med er och börja plocka hallon, jag kommer efter sen när jag skött om djuren och lagat maten’. Jo. Så nog började det redan då, under ungdomsåren var jag kanske inte riktigt lika ivrig på att plocka, men nu har nog lusten kommit tillbaka. Och jag har svårt att tänka mig ett liv utan bärplockning.”

Pirjo rensar bären redan i skogen med en liten rensare som började säljas på 1980-talet. Määttä har inte köpt några speciella nya kläder att använda i bär- och svampskogen, vanliga sämre vardagskläder har dugt bra. Hittills har det inte funnits så mycket älgflugor att man skulle ha behövt skydda sig för dem.

”Gummistövlar och så fritidsjacka och byxor av något slag och skärmmössa. Kläder som tål skog.”

Enligt Pirkko är hjortron det värdefullaste bäret, sedan följer hallon, vinbär, lingon och blåbär. På hösten gör hon en trivselresa med vännerna för att plocka tranbär, och höstsäsongen avslutas med disk av bärhinken när marken blivit täckt av frost och tranbären frusit. Av skörden gör hon sylt, men största delen använder hon som den är direkt från frysen.

 

Också i Kajanaland minskar bärplockarna. För den som bott på landet som barn är det lätt att bege sig ut i hemskogarna, men bor man i stan och måste åka upp till tiotals kilometer för att plocka bär eller svamp krävs det en helt annan inställning. I Kajanaland brukade man förr extraknäcka genom att plocka bär till försäljning, numera har importerade thailändska bärplockare tagit över. Det här har väckt mycket debatt både i lokal- och rikspressen och i sociala medier om allemansrätten och gränserna för den, om anställningsförhållanden och arbetsförhållanden, också om människohandel. Trots den kommersiella plockningen blir varje år en stor del av bären kvar i skogen.