Hundra hektar av ensamhet – lantbruksföretagarens vardag

 

I början av 1900-talet fick det stora flertalet i Finland sin utkomst av att bruka jorden. Som socialt fenomen har gamla tiders jordbrukssamhällen försvunnit och ersatts med ”hundra hektar av ensamhet”, en ensam odlare som med hjälp av sina maskiner klarar av att sköta stora odlingar.
Dagens jordbruksproducent blir tvungen att balansera i korselden mellan många och dels motstridiga krav. Effektiviteten bör bli bättre, kostnaderna skäras ner och produktionsmetoderna utvecklas genom fortbildning. Det ska ske genom noggrann kostnadsuppföljning och ständiga investeringar i nya effektivare maskiner.

De traditionella jordbruken med sina åkrar och sin djurhållning börjar vara en sällsynthet. Man försöker uppnå en större effektivitet genom specialisering, genom att odla speciella växter eller koncentrera sig på ett visst skede inom produktionsprocessen, som exempelvis att föda upp broilermammor eller att sprida slamgödsel. Specialisering kräver i allmänhet också stora investeringar i specialutrustning.

Inom traditionell lantbruksproduktion kan man förbättra effektiviteten genom att utöka arealen. Det innebär att man antingen köper eller hyr mera odlingsmark. Mer odlingsmark kräver i sin tur större maskiner för att man ska hinna med alla arbetsskeden inom utsatt tid. I Finland varar den optimala såningstiden ofta i endast 2-3 dagar, och att exempelvis klara av såningsarbetet på 300 hektar odlingsmark inom de ramarna är minst sagt en utmaning. På motsvarande sätt kan det bästa tröskningsvädret vara bara någon enstaka dag. Att skördetröskan har en så betydande skärbredd hjälper odlaren att klara av jobbet.

Inom djurhushållning förbättras effektiviteten genom att utöka antalet djur. Det är tunnsått och dessutom dyrt med avlönad arbetskraft inom kreaturshållningen. Antalet djur följer den tekniska utvecklingen och ger möjligheter för endast två personer att klara av att ta hand om ett visst antal husdjur. I dagens värld kan en mjölkgård med en mjölkningsrobot i ladugården ha cirka 50-70 mjölkkor.

 

Eeva Taneli, jordbrukare

Eeva Taneli är född år 1974 och jordbrukare i Loimaa. Gården köpte hon i samband med en generationsväxling år 2003. Odlingsarealen uppgår till 110 hektar. På gården har man specialiserat sig på fröproduktion och genom att odla specialväxter som timotej och lin. Eeva, som tidigare arbetat som lärare, sår, tröskar, kör växtskyddsspruta och servar maskinerna själv. Hon ansvarar också för pappersarbetet och marknadsföringen. När det gäller att luckra åkerjorden och torka säden har hon stor hjälp av sin pensionerade mamma. För byggarbeten engageras tillfällig arbetskraft och för grävarbeten enskilda entreprenörer. Framöver blir nog tillgången till säsongsarbetskraft en utmaning. Att anställa arbetskraft med alla de tilläggsutgifter det medför, men också säsong- och oregelbundenheten, gör det rätt svårt.

”Kunskap är a och o. Högsäsongen är trots allt ganska kort. Vi som sysslar med fröodling måste ha koll på torkarna och bokföringen som hör till. Man får inte blanda sädeslagen och det ska också vara snyggt och prydligt överallt.”

På Eevas hemgård finns en hel del jordbruksmaskiner så som tröska, flera traktorer, såningsmaskin, sädesvagnar och utrustning för bearbetning av jorden. Hon ser till att den gamla utrustningen fungerar. Gamla maskiner är ofta lättare att reparera. Eeva anser att noggrannhet i arbetet är viktigare än nya maskiner.

”..jag är inte så för maskiner … Alla skrattar säkert åt mina gamla skrotmaskiner, jag har fem traktorer och de har säkert alla minst tjugo år på nacken. Men tillsvidare har de fungerat, felen är vanligen ganska lätta att åtgärda och med en odlingsareal på drygt hundra hektar klarar man sig nog.”

I och med en ökande specialisering och större enheter utlokaliseras vissa funktioner. Köptjänsternas tillförlitlighet och framför allt tidtabellerna medför ibland problem. Trots att jobben väntar hinner inte maskinentreprenören alltid så sina egna åkrar och inte hinner grävskopsföraren heller alltid svara när telefonen ringer. Om grannen exempelvis råkar tipsa en om en tillförlitlig entreprenör brukar samarbetet ofta bli långvarigt. Rent ekonomiskt är det inte så klokt att ensam investera i all slags maskiner och därmed binda kapital. Eftersom hon har en vagn för jordtransporter har Eeva i någon mån hjälpt sina grannar, men för övrigt har hon inte gått in för att erbjuda köptjänster. Däremot är grannhjälp i liten skala till ömsesidig nytta och glädje.

Eeva har inte behövt investera i produktionsbyggnader. Däremot har hon renoverat bodarna, den gamla huvudbyggnaden och magasin. Nu är de nästan i ursprungligt skick. Även om det är både krävande och inte så produktiv verksamhet har Eeva ansett underhållet av det gamla byggnadsbeståndet på landsbygden vara viktigt.

När målsättningen är att producera rent utsäde av olika sädesslag kräver odling av utsäde stor noggrannhet. Flyghavre är ett allmänt förekommande problem på sädesfälten i Finland. Om man på en gård som odlar utsäde hittar flyghavre krävs ett avbrott i produktionen under två år. Vilda djur och fåglar sprider flyghavre. Åkrarna kontrolleras upprepade gånger varje sommaren för att rensa ut främmande sädesslag, men också för att se till att det inte förekommer flyghavre.

”Jo, tre till fyra gånger varje sommar måste granskningarna genomföras. Ibland slår det mig faktiskt att man kanske kunde göra nå’nting annat om sommarkvällarna än att vandra längs åkrarna.”

 

Landsbygdens framtid

Tidvis har man kanske ansett jordbruk vara rätt omodern sysselsättning, men dagens lantbruk kräver att man följer med sin tid. Behovet av stöd skapar osäkerhet och ibland tornar orosmolnen upp sig. Allmänheten har inte alltid så stor förståelse för odlarnas problem. Odlare som vill fortsätta med sin verksamhet specialiserar sig och investerar för att klara sig i konkurrensen. När enheterna blir större ökar också arbetsbördan och oron.

Eeva anser att det vore viktigt att upplysa konsumenterna om hur jordbruket fungerar i dagens Finland och om varifrån maten kommer. Man försöker exempelvis ordna exkursioner för skolelever och rent allmänt informera folk om jordbrukarens vardag. De av årets veckor då traktorerna surrar ute på åkrarna är bara en bråkdel av det som försiggår på ett lantbruk.

”Inom lantbrukarorganisationerna försöker vi hela tiden understryka hur viktigt det är med konsumentupplysning. Vi tar emot besökare på våra gårdar för att folk ska bli mer medvetna om vad som försiggår på gårdarna, att det är ägarna som drar hela lasset. Samtidigt är det viktigt med tankeutbyte som leder till större förståelse för varandra.”