Marko är kring fyrtio år och bor i en hyresetta i en av de största förorterna till Åbo. På dokumentationsdagen har Marko varit permitterad i ett halvt år. Han har skilt sig från mamman till de två barnen Niko och Noora, men bor i grannhuset vilket gör det möjligt för honom att se barnen dagligen. Han har visserligen varit med om svåra saker, men barnen ger honom kraft och glädje.

Marko deltar i barnens vardag bland annat genom det gemensamma intresset för fotboll. Han är också tränare för Nooras lag. Förutom att Marko spelar fotboll cyklar han mycket, oberoende av vädret.

Enligt Marko innebär vardagen för honom att han” mest driver omkring, och hänger på nätet”, men han får trevlig omväxling i livet inte bara genom barnens hobbyer utan också genom att sköta några hundar som tillhör hans vänner. Det bästa är att åka med barnen till stugan.

Marko var permitterad till våren 2011. Efter det har han återgått till jobbet och livet känns bra.

Onsdagen den 2 februari 2011

Det var en tung morgon, hans mormor hade förts till sjukhus och knatteligan hade ekonomiska svårigheter. Men det var bara att stiga upp. Efter duschen och morgonkaffet väckte Marko sina barn i grannhuset genom att ringa dem. Sedan gick han ut med hundarna. Hundarna fick också komma med när han följde Noora till skolan klockan halv åtta.

När Marko var hemma igen läste han Ilta-Sanomats nätsidor och lyssnade på radio.

På förmiddagen tog Marko igen ut hundarna. Han gick via bankomaten till skridskobanan. Han ville kontrollera att isen var i skick, för Noora skulle ha träningar på kvällen. Efteråt skulle spelarna och föräldrarna bjudas på grillkorv.

På hemvägen stannade Marko för att prata med barnen på dagiset i närheten. De hängde över staketet och ville veta allt om hundarna.

Den friska luften gjorde gott och nu kände han sig inte lika dyster som på morgonen. Kvällen innan hade hans pappa kommit med mat som hans mamma lagat, och den smakade gott. Riktig hemlagad mat som omväxling till färdigmaten som han vanligen åt.

”när barnen kommer köper jag fyra köttfärspizzor från Saarioinen och då klarar dom dagen och är dessutom helvetes nöjda.”

Tidigt på eftermiddagen promenerade Marko till skolan där han träffade Niko och Noora. Nikos skola var redan slut för dagen och han försvann åt sitt håll, men Noora skulle ännu ha teknisk slöjd. Marko väntade på att lektionen tog lut, och sedan gick de hem tillsammans. De tittade in i affären för att köpa korv och saft till kvällen.

När de var hemma letade Marko efter sina skridskor i källaren, men kunde inte hitta dem. Han ringde sin exfru för att fråga om de hade blivit kvar i hans gamla hem, men skridskorna hittades till sist i hans eget klädskåp. Före kvällens träningar tittade Marko på TV och kom överens med sin tränarkompis att de skulle fixa en grill till kvällens tillställning.

”Nå, om jag inte ser på TV så är det ryggläge som gäller. Om jag ser på TV så ligger jag där på soffan. Alltså i princip om jag inte cyklar eller är ute med kompisens hundar så ligger jag i den där soffan och ser på TV.”

På kvällen kom tränarkompisen och de gick tillsammans efter grillen från grannhuset och förde den till skridskobanan. Före grillfesten var det träningar som också föräldrarna fick delta i. Efter det smakade korven och saften gott.

Hur känns det att vara pappa?

”Det är världens bästa sak. - - i synnerhet nu när båda spelar fotboll och jag är tränare för den ena, alltså i flickans lag, det känns helvetes bra.”

Tankar om vardagen

”Ja, jag sköter alltså den där kompisens båda hundar då och då, ganska ofta. Och såklart är jag ute med dom i princip tre fyra gånger om dagen, vi går här längs cykelvägarna.”

”Förstås ville jag efter skilsmässan flytta hit och bo så nära barnen som möjligt.”

”Ja, och sedan är dom ju glada att jag är här hemma, om dom skulle ha glömt nycklarna eller så.”

”En massa saker kan jag nog glömma, men aldrig barnen.”

”Så länge jag har tak över huvudet och mat i kylskåpet så går det ingen nöd på mig. – Men det är ju sedan Saarioinens pizza och annat sånt, för jag kan inte laga mat.”

”Vardag och fest skiljer sig på så sätt att jag sticker – om jag får skjuts – till stugan. Och det är toppen att få komma dit.