"”Det här att få ta det lugnt, nog har det sina fördelar” –Seppo

”Det viktigaste är förstås att få vara frisk, så att man kunde resa ibland... och få se barnbarnen växa.” –Raija

Raija och Seppo har sedan 1974 bott i förorten Sampola. Till en början bodde de i en annan trappa i samma höghus, men när familjen växte flyttade de till den nuvarande större lägenheten där de har trivts de senaste 30 åren.

Seppo är ungdomsledare och Raija arbetade på Outokumpus upphandlingskontor. Nu är båda pensionärer. De har två vuxna barn, en son och en dotter. Dottern har redan egna barn. För Raija och Seppo är det en viktig del av livet att vara morföräldrar. Barnbarnen är med i deras vardag på många sätt.

Sina pensionärsdagar tillbringar de antingen med sina barnbarn eller på resor. Som motvikt till förortslivet finns Raijas gamla hem i Ulfsby, där paret firar sommarmånaderna.

Onsdagen den 2 februari 2011

Raija vaknade innan Seppo, satte på kaffekokaren och lagade en portion gröt i mikrougnen. Sedan satte hon på tvättmaskinen och startade en bulladeg. Kanelbullarna skulle vara klara innan dottern Päivi kom på besök med barnen Anton och Joonas.

Seppo vaknade litet senare och lagade också gröt i mikrougnen. Raija hade redan bläddrat i morgontidningen och Seppo började nu läsa den. Dagens huvudnyhet i Satakunnan Kansa var upploppen i Egypten. Det var ett ämne som kändes aktuellt för Raija och Seppo, som för två veckor sedan hade kommit hem från en semesterresa till Hurghada i Egypten. Redan då hade det varit en del oroligheter som hade satt en speciell prägel på resan.

”Nu efteråt tänker man så klart att det var bra att man kom därifrån, litet skrämmande skulle det ha varit om man hade varit där ännu en vecka.” – Raija

När Päivi och barnen kom fick Anton genast en ny bil som mormor och morfar hade köpt på resan. Glädjen varade inte så länge, leksaken lät på ett sätt som skrämde pojken så han blev ledsen.

Seppo gjorde Janssons frestelse till lunch och medan maten var i ugnen tittade sällskapet på bilder från Egypten. Före lunch fanns det tid för lek.

På eftermiddagen åkte Raija och Seppo till mataffären. Oftast handlar de på Prisma, en stor affär där man får allt.

”Det blir nog Prisma oftast, där köper vi potatis och allt annat, på sommaren odlar vi eget och då äter vi förstås det. Inte handlar vi på torget eller i saluhallen, om det nu inte är något alldeles extra...” –Raija

Efter att ha handlat hade Seppo och Raija tänkt vila litet och se på TV, men den fungerade inte. Seppo försökte komma underfund med vad det berodde på. Som tur hittades felet snart, det var digi-boxens scart-sladd som hade lossnat.

Raija gick på sin yogatimme i affärscentret i Sampola i början av kvällen. Det var en annan, varmare sal den här gången. Ändå behövdes både yllesockor och en collegedräkt. Deltagarna koncentrerade sig på stretchning av nacke och rygg. Seppo förberedde i sin tur följande dags resa till Nummela. Han tankade bilen och kontrollerade oljan. I morgon skulle han skriva under ett köpebrev som gällde hans avlidna systers hus. Han måste också gå igenom papper som behövdes för affären.

På kvällen såg Seppo och Raija på TV och gick sent i säng.

Tankar om vardagen

”Det finns en sådan skillnad mellan karelarna och urinvånarna här i Satakunta att karelarna kan komma på besök spontant, men sådant gör sällan de som är härifrån trakten.” –Seppo (med bakgrund som evakuerad från Karelen).

”Vi har sådana där gårdsparlament, männen åtminstone, de har möten och man vet ungefär vad som händer i huset, man går ut och pratar framför någons garage och det kommer folk, det fungerar så där, det finns en gemenskap, så har det varit åtminstone i vårt hus ända från början.” –Raija

”Bastun, det blir en viss rytm, det är bastu på tisdagar som är allmän bastudag och på lördagarna är det för familjer, men det ordnar sig alltid fast det är bastuturer här i höghuset att man nog får bada. Det är viktigt.” –Raija

”När jag gick i pension så hamstrade jag allvärldens fritidssysselsättningar, så att jag hade någonting alla dagar, man ville ju ha den där rytmen, men sedan blev det litet mindre med tiden.” –Raija

”Man får göra upp eld och steka korv och koka kaffe och sådant [i Lappland], det är sådant som jag gillar att göra, det började jag med redan på sextiotalet.” –Seppo