Helena är 60 år och familjedagvårdare i Kuopio. Till hennes familj hör mannen Tapsa och tre vuxna barn. Barnen har redan ”flugit” ut i världen och Helena bor nu med sin man i ett höghus.

Helena tycker att arbetet som familjedagvårdare för fyra små barn är både meningsfullt och trevligt. Också om hemmet samtidigt är Helenas arbetsplats är det inte svårt för Helena att koppla av från arbetet. Som motvikt motionerar hon, sköter barnbarnen och rustar upp fritidsbostaden.

”Visst tycker jag om det här, inte skulle jag hålla på annars. Man orkar nog inte vara dagvårdare om man inte tycker om det. Det tror jag nog.”

Onsdagen den 2 februari 2011

Helenas dag började tidigt, redan klockan sex gjorde hon i ordning hemmet med tanke på dagen, städade och förberedde lunchmaten. Samtidigt gjorde hon sig redo att ta emot det första barnet: Maija kom ungefär klockan sju, och Noora, Siiri och Mikael en timme senare. När alla var där fick barnen morgonmål, och efteråt blev det en gemensam stund med småprat, sång och kantelespel. Sedan var det dags för fri lek. Utomhus väntade lek i snön. Spadarna kom väl till pass när barnen grävde tunnlar och letade efter ”diamanter” på snöberget.

”Reflexvästar...dom har vi alltid på oss, visst. Ibland kan jag strunta i västen själv om vi skall göra besök inne i stan och jag vill vara litet fin om man säger så, men barnen har alltid västarna på. Jag har en egen väst, på fritiden alltså, alltid när jag cyklar."

Alla blev hungriga av att vara ute och skinkfrestelsen gick åt. Efter maten tog barnen igen på sig sina rollkläder och började leka. När det småningom var slut med leken läste Helena ännu en stund ur Elina Karjalainens Uppo Nallen talviturkki, och sedan var det dags att sova middag.

Medan barnen sov kunde Helena vila litet själv och läsa sin e-post. Hon gjorde också mellanmålet klart och städade upp i köket innan barnen vaknade. På eftermiddagen gick alla ut på en liten stund.

Efter jobbet gick Helena till gymmet och sedan klockan sex vidare till Musiikkikeskus för att lyssna på en föreläsning om att gå i pension. Det hade varit så fint att ha full rulle hela dagen – tanken på att gå i pension kändes nog ganska avlägsen!

Tankar om vardagen

”Det är ju så givande det här, och sedan får man vara sin egen herre. Fast ibland är det där att vara ensam förstås en belastning också, men dagen går på barnens villkor och nog tycker jag att det är mera en rikedom.”

”Att det bara känns bra, jag menar jag har min familj och man har ju levt en tid i alla fall, nån sa att människans ålder är sextio år och allt som går över är bara plus. Och jag fyller på hösten, så då går jag över på plussidan, liksom.”

”Man uppskattar ju nog det här, och jag tycker att jag har börjat förstå det, att det inte är så många år kvar i arbetslivet. Man borde kunna njuta, och om jag har förståndet kvar när jag går i pension har jag härliga minnen...”

”Jag vill inte vara en sådan som tänker att arbetet har varit bara slit, utan att det har varit en viktig och bra sak.”